Mikael Tellbe om helande och hopp i en orolig tid

Vi lever i en minst sagt orolig tid. Dagligen hör vi nyheter om konflikter, krig, klimathot, katastrofer och kriminalitet. Det är inte bara tiden som är orolig – också vi är oroliga. Hur ska det gå? Är detta början på slutet?

Text: Mikael Tellbe Foto: Kristina Sandin. Den här texten publicerades först i EFKs tidning Direkt. Öppnas i nytt fönster.

Även lärjungarna blev oroliga när Jesus talade om kommande kristider: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din ankomst och för tidens slut?” (Matt 24:3)

Jesu tal om tidens slut inleds med en uppräkning av olika tecken som förebådar slutet: upprustning, konflikter, krig, våld, hungersnöd, jordbävningar, laglöshet, avfall och förföljelse.

”Allt detta är början på födslovärkarna”, säger Jesus. I likhet med smärtan hos en födande kvinna beskrivs historien eskalera i smärta och lidande. Bilden av den födande kvinnan signalerar att det inte är smärtan i sig som står i fokus utan det barn som ska födas. Slutet är i själva verket början på något nytt.

I väntan på något nytt

I väntan på detta nya ger Jesus sina lärjungar två uppmaningar. För det första: ”Se till att ni inte låter skrämma er.” (24:6)

Det är lätt att känna oro i tider som dessa. Genom medias försorg borrar sig hotet om krig och katastrofer in i våra trygga sovrum. Och in i våra hjärtan. Det är svårt att inte bli berörd och bedrövad.

Men Jesus talar inte om tidens slut för att skrämma sina lärjungar utan för att mana dem till klarsynthet och vaksamhet.

För det andra säger han: ”Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.” (24:14) Oavsett vad som händer framöver står uppdraget fast: evangelium till alla folk.

I sommar kan vi på nytt mötas till konferenser och möten – till glädje för många. Och vi behöver verkligen mötas för att uppmuntras, bli styrkta och hämta nytt mod.

Påminna oss om vårt uppdrag

Men också för att utmanas. Vi möts inte för att vaggas in i tron att allt är lugnt. Vi ber inte om tider av fred och frid för att vi ska kunna fortsätta att leva som om ingenting hänt.

I en sen tid behöver vi påminnas om vårt främsta uppdrag. Nu är det viktigare än någonsin att förkunna ”budskapet om riket” – att förmedla helande och hopp i en trasig värld.