Mattias: ”Sänd ut unga i pionjärmission varje år”

"Mitt liv förvandlades vid dessa möten och flera år följde med arbete i dessa områden för att nå de onådda."

20 år gammal sändes Mattias ut från sin hemförsamling. Nu vill han utmana fler församlingar att satsa på att sända unga i pionjärmission.

Text: Mattias, som jobbar med pionjärmission i Bangkok, Thailand. Den här texten publicerades först i EFKs tidning Direkt. Länk till annan webbplats.

Bara 20 år gammal sändes jag ut från min hemförsamling, Pingstkyrkan i Alingsås, för att i ett år arbeta i det som då fortfarande hette Sovjet, men blev till 15 suveräna stater under tiden jag var där. Med bas i Kiev reste jag med mina två teamkamrater till Centralasien, Sibirien och Uralbergen. Vi fick vara med om fantastiska äventyr, krama ryska äldstebröder som gav oss blöta kyssar mitt på munnen, möta en gästfrihet som var enorm, stå i brödköer som började tidigt på morgonen, åka på bilfärder som stärkte vårt böneliv, känna doften av exotiska kryddor på basaren i Samarkand och se människor ta emot Jesus i sina liv. Vi mötte folkgrupper vi inte ens visste fanns. Uzbeker, Karakalpaker, Tadjiker, Udmurter, Tatarer, Jakuter, Keter och Evenker. Folkgrupper som nästan inte hade några kristna, inga Biblar på sitt språk och inga församlingar.

Mitt liv förvandlades vid dessa möten och flera år följde med arbete i dessa områden för att nå de onådda. Idag jobbar jag och min familj med pionjärmission i Bangkok dit vi är sända av EFK sedan 2009, och jag funderar över kallelsen, uppdraget och sändandet.

Varför sända svenskar?

Det sägs mig ibland att det hör historien till att sända ut missionärer. Att vi numera inte borde göra det. I alla fall inte svenskar. Det kostar ju så mycket. Låt istället andra (nationella) sköta det där. Min fråga blir då, när slutade vi att tillhöra Kristi kropp? När Paulus talar om att vi alla utgör Kristi kropp (1 Kor 12:12-31) så är det tydligt att alla delar behövs, ingen kan välja att inte vara med eller tro att man inte behövs, eller att man är förmer än andra. Därför får vi, sida vid sida med våra bröder och systrar från andra länder och områden, arbeta för att nå de minst nådda så att Jesus också blir deras frälsare.

Församlingen är helt central i detta uppdrag. Tänk att Pingst i Alingsås valde att investera i en ung kille som jag. Inte bara en gång, utan flera gånger under min ungdom var man med att sända mig till Österrike, Sovjet och Ryssland. Var hade jag varit utan den uppbackningen och tron på att Gud vill använda också unga?

Avsätt pengar

Nu drömmer jag om att se församlingar sända ut unga människor till de onådda. Konkret och praktiskt, är det inte dags att varje EFK-församling avsätter pengar för att minst en ungdom ska kunna sändas ut i pionjärmission varje år? Vad skulle hända då? Prata om det på nästa missionsrådsmöte.

Budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma (Matt 24:14).