Andreas: Varför ska vi starta församlingar i storstäderna?

"I lördags hade vi vår första workshop med ledningsgruppen för vår församlingsplantering i Manzini Eswatini. Vi har påbörjat en resa där vi tillsammans ska söka svaren på frågorna Varför, Vem, Vad och Hur. Församlingsplanteringen i Manzini - Matsapha är den första i någon stad för Holiness Union Church och vi är här för att tillsammans med dem hitta en väg framåt."

Förra året sändes Andreas och Sandra Palm ut till Eswatini för att vara med och svara på den längtan som EFKs partnerkyrka Holiness Union Church har uttryckt om att bygga församling i landets största stad. Här skriver Andreas om varför vi ska starta församlingar i storstäderna.

Eswatini är ett litet land med mindre än 1,5 miljoner invånare och Manzini är mindre är Linköping och ändå är det landets största stad. Manzini sitter nästan ihop med Matsapha och tillsammans utgör de centrum för utbildning, industrisektor (Matsapha) och handel (Manzini). Detta gör att staden möter många utmaningar och möjligheter på samma sätt som många av våra urbana centrum i världen.

I Manzini pågår visionsarbetet för att bygga en församlingsplanterande missionell församling.

  • Varför ska vi plantera en församling i staden? (Vad är vårt existensberättigande?)
  • Vem ska vi nå? (Vår/våra målgrupper)
  • Vad ska vi göra?
  • Hur ska vi göra det?

Många av de vi jobbar med kommer från landsbygden och är uppvuxna i en församling i skärningspunkten mellan den kultur som vuxit fram med hjälp av missionens arbete och traditionellt tänkande, kultur och religion.

Nu bor de i staden och får brottas med sin historia med den brottning som finns på landsbygden, stadens utmaningar och möjligheter, sekulariseringen och även de tydliga globala influenserna.

Vi frågade ”Varför tror ni vi ställer alla dessa frågor?”

”Ni vill att vi ska forma en vision tillsammans som håller även när ni flyttar vidare”, var svaret.

De är annars vana att det kommer en stark ledare som säger ”hit går vi” och alla behöver anpassa sig.

"Vår stad är full av de osedda och onådda"

När jag går från vårt hus till vårt köpcentrum, möter jag unga kvinnor som är i prostitution för att försörja sina barn, mocambicanska gästarbetare, den rättrogne pakistanske muslimen och Cyril från Kamerun som kom hit för en karriär som fotbollsspelare, men som nu måste jobba för att få ihop pengar för att kunna återvända. Personer som lever sina drömmar och de som är sargade för att deras drömmar har kraschat. Vår stad är full av de osedda och onådda som på något sätt har tagit sin tillflykt till staden.

Jag känner igen det från Stockholm och New Life. Min vän som kom från Litauen för att jobba tre månader i taget och njöt av att vara med utan att förstå ett ord. Våra vänner från bortre delen av Asien som betalade flera tusen i månaden för att ha en bädd att sova på 8 timmar per dygn, människor inbjudna med stora löften för att fastna i människohandel och prostitution. Eller min vän som dog i Sverige i cancer för att det var för smärtsamt familjen i Nigeria om han skulle komma hem och dö hemma. Mina vänner som kommit till vårt land eller just Stockholm för karriären och för att förverkliga sina drömmar. Alla ansikten som jag mött av människor som fastnat i brustenhet, ensamhet och förvirring.

Mitt i storstaden vill Gud bygga sin församling oavsett var i världen vi befinner oss!

Denna text publicerades även i nyhetsbrevet Utblick från EFKs internationella arbete i januari 2022. Prenumera på Utblick så får du berättelser som denna en gång i månaden - direkt i din inkorg! Öppnas i nytt fönster.